När vi för drygt ett halvår sedan flyttade in i vår nuvarande lägenheten gick det mesta i gul-orange-aprikosa toner och vi tapetserade därför snabbt om de flesta rum. På grund av tidsbrist lämnade vi dock en del finputsning till senare tillfälle - något som därefter helt rann ut i sanden... Från början hade vi planerat att sätta upp taklister och brydde oss följaktligen inte om att göra övergången mellan tapetkant och tak perfekt. Vi la dock ned dessa planer och sedan dess har de hackiga kanterna i sovrummet stört min skönhetssömn. Anyway, vi är nu inne på den sista semesterveckan och känner pressen att beta av de sista punkterna på "att göra"-listan. Idag har vi alltså målat ned en vit kant cirka en centimeter från taket och det blev riktigt bra. Specialmaskeringstejpen för tapeter fungerade bara fint.

Tog även itu med gardinfållning (vilket växt till ett stort projekt då diverse nödvändiga attiraljer behagat försvinna spårlöst i flytten). Alla gamla gardiner är för långa, och hur länge jag än väntar verkar de inte vilja dra ihop sig av sig själva. Knappnålarna håller sig fortfarande undan så det fick bli arg frihandssöm, som dock ser helt ok ut på lite avstånd. Detta för mig osökt in på kvällens dilemma: "hur välja renoveringsmusik?". Av princip föredrar jag arg musik då någon form av hantverk står på schemat. Hörs ju bra trots tex sågande eller skruvdragarsurr, och peppar till stordåd. Dock tycks det som att sömnad i sig är tillräckligt aggressionsframkallande och inte behöver triggas ytterligare. Passande nog damp den ned två CD-skivor i brevlådan tidigare idag och med hjälp av Iron & Wine lyckades jag ta mig igenom systunden med (i det närmaste) bibehållet lugn.