Tog en sväng ned på stan för att kolla in höstnyheter på inredningsfronten. Hade hoppats kunna bjuda på ett inlägg om en viss lampa jag läst om, men den verkar inte ha hittat till butiken ännu.

Hade alltså inga intentioner att göra vidlyftiga affärer, men plockade i alla fall på mig en höstigt brun löpare som skulle få den turkosa lotuslyktan på köksbordet att känna sig mer hemmastadd. Efter ett besök i blomsterhandeln sprack dock planerna på nitisk färgmatchning - var helt enkelt tvungen att adoptera plantan på bilden. Tyvärr är det inte en ätlig variant, så jag vet inte hur lämpligt det egentligen är att den står på köksbordet och lockar till provsmakning...

Inne i en lampbutik fick jag sedan för övrigt en föraning om hur det skulle bli om jag vore förälder: Mitt i det kontemplativa lampskådandet hördes plötsligt en uppgiven liten pojke ropa ut sin ångestfyllda anklagelse: "Men har ni glömt Sagolika Ting?! Ni har ju fastnat här!!!". Vet inte om familjen hann besöka leksaksaffären han ville till - jag lämnade butiken före dem.

Foto: Privat

Foto: Privat

Hade gärna berättat om zebraflocken som löper amok bland kolonilotterna här utanför, men nu är det faktiskt så att jag investerat i ett par nya skor och hellre visar dem. Riktiga klippetiklopp-skor är det och jag parkerar numera min cykel så nära målet jag bara kan för att inte behöva klappra i onödan. Är det bara jag som har problem med taktfast stegande? Särskilt obehagligt är det om man går förbi ett ställe som spelar musik och inser att ens steglängd är exakt synkroniserad med exempelvis den senaste Markoolio-plågan. Gångstilen förvandlas till något hämtat från silly walks för att bryta rytmen - skämmas får man ju göra i vilket fall! Förutom att de inte inbjuder till obemärkt spatserande är nyinköpen dock ganska trevliga.