Köksapa
Bild från Cole and Son
Ingen mer friidrott att bevaka för stunden så jag borde pallra mig iväg och packa ihop lite grejer inför morgondagen. Åker till Stockholm ett par dagar - visserligen i jobbet men det ska bli kul ändå! Kan liksom inte förknippa resande med arbete utan ser det mest som avkoppling.
I övrigt har jag gått och förälskat mig i en tapet med småapor. Kan se den framför mig i vårt framtida renoverade kök (och det bästa är att den skulle passa redan nu till våra ful-luckor). Presenterade idén för L vars kommentar var "Mmm, vi får se"... Givetvis kommer jag att få min vilja igenom (även om den kan ha ändrats innan det är dags för omtapetsering). Tapeten Frutto Proibito i kollektionen Fornasetti kommer från Cole and Son och finns i tre färgställningar.
Slutsmuget
Foto: Privat
Hade gärna berättat om zebraflocken som löper amok bland kolonilotterna här utanför, men nu är det faktiskt så att jag investerat i ett par nya skor och hellre visar dem. Riktiga klippetiklopp-skor är det och jag parkerar numera min cykel så nära målet jag bara kan för att inte behöva klappra i onödan. Är det bara jag som har problem med taktfast stegande? Särskilt obehagligt är det om man går förbi ett ställe som spelar musik och inser att ens steglängd är exakt synkroniserad med exempelvis den senaste Markoolio-plågan. Gångstilen förvandlas till något hämtat från silly walks för att bryta rytmen - skämmas får man ju göra i vilket fall! Förutom att de inte inbjuder till obemärkt spatserande är nyinköpen dock ganska trevliga.
Avslutningspremiär
Nattskift kräver sin tribut, därav bristen på bloggande i veckan. Har däremot bland annat hunnit med stadsbesök med lite shopping och eventuellt visar jag upp något fynd under veckan. Fredagskvällen var ledig, och med viss tvekan lämnade jag den gosiga soffan för att vaka in natten på en av stadens uteserveringar. Strategiskt placerad alldeles under infravärmen var det lätt att låtsas att sommaren ännu består.
Sista helgen i augusti firas "stugsista" med eldar av skiftande storlek längs kusten. I lördags var första gången jag var med på denna omtalade tillställning och det var väl som...tja...valborg fast mörkare. =) Men havet är ju alltid trevligt att titta på.
Dagens konstaterande:
O (på kvällspromenad): "Det är som på sommaren fast kallt!"
L: "Du menar höst..."
Sista helgen i augusti firas "stugsista" med eldar av skiftande storlek längs kusten. I lördags var första gången jag var med på denna omtalade tillställning och det var väl som...tja...valborg fast mörkare. =) Men havet är ju alltid trevligt att titta på.
Dagens konstaterande:
O (på kvällspromenad): "Det är som på sommaren fast kallt!"
L: "Du menar höst..."
Foto: Privat
Uuuh
Om knappt 2 ½ timme är min semester slut. Väldigt olägligt eftersom jag börjat trivas oförskämt bra med mitt dagdrivarliv. Jaja, efter ett halvt arbetspass kommer jag väl att ha glömt att jag någonsin varit ledig, och allt är som vanligt igen. Men lite medlidande förtjänar jag allt idag! Nu måste jag gå och kontrollera att jag inte växt ur arbetskläderna under ledigheten.
Flipper with Friends
Som jag skrev i föregående inlägg var de snabba delfinerna betydligt svårare att fånga på bild än kaskeloterna. Inte heller blev det lättare av att enbart ha en lcd-display som sökare då solen gjorde skärmen vit och man inte visste om det var vågtoppar eller delfiner man siktade efter... Nåja, åtminstone en bild kan jag bjuda på. =)Tyvärr kommer jag inte ihåg vilken delfinart det var vi såg - ringde inga klockor när jag hörde det engelska namnet. Det är i alla fall en sort som bara visar sig kring Azorerna sommartid, och de är inte lika sällskapliga och leklystna som exempelvis flasknosdelfiner.
Foto: Privat
Valdag
Det finns mer än 25 olika val- och delfinarter representerade i vattnen utanför Azorerna - vilka man kan få se beror på årstiden. Även här har valfångst varit en näringsgren tills kommersiell jakt förbjöds, men i takt med att öarnas tillgänglighet och därmed popularitet som turistmål ökat har man övergått till att istället anordna valsafarier och t ex erbjuda möjlighet att dyka med delfiner.
Det finns en mängd företag som specialiserat sig på denna typ av safarier, och vi gjorde en halvdagstur med en arrangör som heter Futurismo. Man åker ut med snabba gummibåtar som tar ca 10-15 personer. Guiderna håller radiokontakt med observatörer på land, vilka meddelar ifall de ser några valar komma upp till ytan. Trots detta finns det givetvis ingen garanti att man verkligen får se val, men skulle havet vara "tomt" just den dag man är ute får man en ny tur alternativt pengarna tillbaka.
Eftersom valarna håller till förhållandevis långt ut i havet blev det en god stunds ren båttur med ivrigt spanande över vågorna innan meddelandet äntligen kom på radion att val hade siktats (röstläget gjorde att man inte behövde kunna någon portugisiska för att räkna ut vad det var fråga om). Vi ökade farten ytterligare och sedan dröjde det inte länge innan vi fick se vad som åtminstone för mig var mitt livs första kaskelot. Något "kom nu killar så simmar vi fram och välter båten!" var det aldrig fråga om. Hade ju varit spännande, men valarna var sävliga och låg mest och blåste ut luft och såg stora ut. Emellanåt rullade de och visade lite sidfenor, men annars var det dyket alla i båten försökte få med på sina bilder.
Vi hann se fyra kaskelotvalar och ett oräkneligt antal kvicka (och därmed svårfotograferade) delfiner innan turen var över. Kaskeloterna var dock välvilligt inställda och gav oss klassiska stjärtfensbilder.
Det finns en mängd företag som specialiserat sig på denna typ av safarier, och vi gjorde en halvdagstur med en arrangör som heter Futurismo. Man åker ut med snabba gummibåtar som tar ca 10-15 personer. Guiderna håller radiokontakt med observatörer på land, vilka meddelar ifall de ser några valar komma upp till ytan. Trots detta finns det givetvis ingen garanti att man verkligen får se val, men skulle havet vara "tomt" just den dag man är ute får man en ny tur alternativt pengarna tillbaka.
Eftersom valarna håller till förhållandevis långt ut i havet blev det en god stunds ren båttur med ivrigt spanande över vågorna innan meddelandet äntligen kom på radion att val hade siktats (röstläget gjorde att man inte behövde kunna någon portugisiska för att räkna ut vad det var fråga om). Vi ökade farten ytterligare och sedan dröjde det inte länge innan vi fick se vad som åtminstone för mig var mitt livs första kaskelot. Något "kom nu killar så simmar vi fram och välter båten!" var det aldrig fråga om. Hade ju varit spännande, men valarna var sävliga och låg mest och blåste ut luft och såg stora ut. Emellanåt rullade de och visade lite sidfenor, men annars var det dyket alla i båten försökte få med på sina bilder.
Vi hann se fyra kaskelotvalar och ett oräkneligt antal kvicka (och därmed svårfotograferade) delfiner innan turen var över. Kaskeloterna var dock välvilligt inställda och gav oss klassiska stjärtfensbilder.
Foto: Privat
My Cup of Tea
Lovade ju lite bilder från Azorerna och här kommer så de första. Struntar blankt i att försöka visa dem i någon sorts kronologisk ordning utan hoppar direkt till det som intresserar mig mest såhär på kvällskvisten - nämligen te!
Det finns bara två teplantager i Europa, och båda ligger på São Miguel, Azorernas huvudö. Vi besökte den äldsta av dessa som heter Cha Gorreana. Vi nyfikna turister fick traska runt i lokalerna och titta på hur tillverkningen gick till, och sedan bjöds det provsmakning av de tesorter man tillverkar. Det fanns även en liten butiksdel så givetvis köpte jag med mig favoriterna hem.
Maskinparken var som synes en smula ålderstigen, men fin att titta på. Tydligen hade man köpt in nyare maskiner men föredrog av någon anledning att fortsätta använda de gamla. De nyinköpta stod dock också kvar som muséiföremål då man ansåg dem för dyra att bara skrota... Luftkonditionering verkade anses överflödigt och det var tryckande varmt inne i fabriken. Tedamm fyllde luften och det var lukten av blöt hö snarare än någon sofistikerad tedoft som mötte oss. Kvinnorna som jobbade med att sortera och förpacka teet hade azorisk minimilön, vilket innebär 470 euro i månaden. Tyckte det lät lite med tanke på att prisnivån bara är aningen lägre än hos oss. Riktigt roligt var det i alla fall att få se hur allt fungerar, och särskilt förtjust blev jag i maskinen som tillverkar tepåsar (bilden näst längst ned till höger). Två personer hade till uppgift att ta emot de färdiga påsar som kom nedtrillande, räkna och förpacka dem... Kontentan är att jag aldrig mer bör klaga på dålig arbetsmiljö eller enformigt arbete, och att teet förmodligen är värt vad det kostar! =)
Det finns bara två teplantager i Europa, och båda ligger på São Miguel, Azorernas huvudö. Vi besökte den äldsta av dessa som heter Cha Gorreana. Vi nyfikna turister fick traska runt i lokalerna och titta på hur tillverkningen gick till, och sedan bjöds det provsmakning av de tesorter man tillverkar. Det fanns även en liten butiksdel så givetvis köpte jag med mig favoriterna hem.
Maskinparken var som synes en smula ålderstigen, men fin att titta på. Tydligen hade man köpt in nyare maskiner men föredrog av någon anledning att fortsätta använda de gamla. De nyinköpta stod dock också kvar som muséiföremål då man ansåg dem för dyra att bara skrota... Luftkonditionering verkade anses överflödigt och det var tryckande varmt inne i fabriken. Tedamm fyllde luften och det var lukten av blöt hö snarare än någon sofistikerad tedoft som mötte oss. Kvinnorna som jobbade med att sortera och förpacka teet hade azorisk minimilön, vilket innebär 470 euro i månaden. Tyckte det lät lite med tanke på att prisnivån bara är aningen lägre än hos oss. Riktigt roligt var det i alla fall att få se hur allt fungerar, och särskilt förtjust blev jag i maskinen som tillverkar tepåsar (bilden näst längst ned till höger). Två personer hade till uppgift att ta emot de färdiga påsar som kom nedtrillande, räkna och förpacka dem... Kontentan är att jag aldrig mer bör klaga på dålig arbetsmiljö eller enformigt arbete, och att teet förmodligen är värt vad det kostar! =)
Foto: Privat
Dagens ljuspunkter
Är smått besatt av lampor - även om det blir mer surfande och trånande än verkliga inköp. Tycker att det borde vara kutym att byta belysning efter säsong, men dessvärre saknas utrymme att lagra alla de "ombyteslampor" jag anser mig behöva så det riktiga frosseriet får vänta tills...hrm...någon ger mig ett hus att ljussätta. När lampomanen (jodå, det ordet finns visst!) Tina visade upp ett antal ur sin samling ville inte jag vara sämre utan satte ihop nedanstående kollage.
Ihållande regn kombinerat med kvällsmörker gav väl inte de bästa förutsättningarna för fotande, men jag kunde helt enkelt inte låta det vänta tills imorgon... =)
Ihållande regn kombinerat med kvällsmörker gav väl inte de bästa förutsättningarna för fotande, men jag kunde helt enkelt inte låta det vänta tills imorgon... =)
Foto: Privat
Renoveringspyssel med ackompanjemang
När vi för drygt ett halvår sedan flyttade in i vår nuvarande lägenheten gick det mesta i gul-orange-aprikosa toner och vi tapetserade därför snabbt om de flesta rum. På grund av tidsbrist lämnade vi dock en del finputsning till senare tillfälle - något som därefter helt rann ut i sanden... Från början hade vi planerat att sätta upp taklister och brydde oss följaktligen inte om att göra övergången mellan tapetkant och tak perfekt. Vi la dock ned dessa planer och sedan dess har de hackiga kanterna i sovrummet stört min skönhetssömn. Anyway, vi är nu inne på den sista semesterveckan och känner pressen att beta av de sista punkterna på "att göra"-listan. Idag har vi alltså målat ned en vit kant cirka en centimeter från taket och det blev riktigt bra. Specialmaskeringstejpen för tapeter fungerade bara fint.
Tog även itu med gardinfållning (vilket växt till ett stort projekt då diverse nödvändiga attiraljer behagat försvinna spårlöst i flytten). Alla gamla gardiner är för långa, och hur länge jag än väntar verkar de inte vilja dra ihop sig av sig själva. Knappnålarna håller sig fortfarande undan så det fick bli arg frihandssöm, som dock ser helt ok ut på lite avstånd. Detta för mig osökt in på kvällens dilemma: "hur välja renoveringsmusik?". Av princip föredrar jag arg musik då någon form av hantverk står på schemat. Hörs ju bra trots tex sågande eller skruvdragarsurr, och peppar till stordåd. Dock tycks det som att sömnad i sig är tillräckligt aggressionsframkallande och inte behöver triggas ytterligare. Passande nog damp den ned två CD-skivor i brevlådan tidigare idag och med hjälp av Iron & Wine lyckades jag ta mig igenom systunden med (i det närmaste) bibehållet lugn.
Tog även itu med gardinfållning (vilket växt till ett stort projekt då diverse nödvändiga attiraljer behagat försvinna spårlöst i flytten). Alla gamla gardiner är för långa, och hur länge jag än väntar verkar de inte vilja dra ihop sig av sig själva. Knappnålarna håller sig fortfarande undan så det fick bli arg frihandssöm, som dock ser helt ok ut på lite avstånd. Detta för mig osökt in på kvällens dilemma: "hur välja renoveringsmusik?". Av princip föredrar jag arg musik då någon form av hantverk står på schemat. Hörs ju bra trots tex sågande eller skruvdragarsurr, och peppar till stordåd. Dock tycks det som att sömnad i sig är tillräckligt aggressionsframkallande och inte behöver triggas ytterligare. Passande nog damp den ned två CD-skivor i brevlådan tidigare idag och med hjälp av Iron & Wine lyckades jag ta mig igenom systunden med (i det närmaste) bibehållet lugn.
Royal City - Alone at the Microphone (2001)
Iron & Wine - The Creek Drank the Cradle (2002)
Iron & Wine - The Creek Drank the Cradle (2002)
Noliamässan
Idag tog vi oss äntligen iväg till Noliamässan efter att ha skjutit upp det ett antal dagar. Som vanligt var det mycket knuffiga människor, röda traktorer, dånande flismaskiner och gula mirakeltrasor att bana sig fram emellan. Så mycket shopping blev det inte utan vi nöjde oss med att plocka på oss ett par huskataloger och luncha. (Friterad camembert med hjortronsylt är för övrigt en klassiker i Nolia-sammanhang.)
Nytt för i år var en liten hall med temat "Trend och design". Fotade litegrann där inne men bildkvalitén är som synes inte den bästa... Hade hoppats få se fler nyheter, men utbudet var inte speciellt överraskande.
Nytt för i år var en liten hall med temat "Trend och design". Fotade litegrann där inne men bildkvalitén är som synes inte den bästa... Hade hoppats få se fler nyheter, men utbudet var inte speciellt överraskande.
Foto: Privat
Semester
Foto: Privat
Tänkte vid tillfälle lägga upp några foton från förra veckans semestertripp till Azorerna, men tills vidare får en bild tagen i den mysiga stadsparken i huvudstaden Ponta Delgada räcka. Såg ut som ett riktigt drömställe för småapor, och man behövde inte anstränga sig mycket för att kunna föreställa sig dem svingande och ooh-ooh-ooiande bland grenar och blad.
Tröstmuffins
Foto: Privat
Tröttnade på att leta kodsnuttar och hasade iväg till köket för att röra ihop något blodsockerhöjande. Det blev dessa muffins med havregryn och kardemumma.
Lekplatsen har stängt och låst
Foto: Privat
Har försökt fixa lite med layouten, men nu har allt segat ihop och jag får inte uppdatera med mina förändringar. Nåja, imorgon kanske de släpper in mig i lekparken igen. Fattar mig kort eftersom jag misstänker att det kan vara lika svårt att posta...
Nyuppstigen
Ännu en blogg har kravlat upp ur djupen och pockar på uppmärksamhet. Förhoppningsvis inte enbart en sommarkatt för förströelse som tynar bort när semesterns sista två veckor avverkats - men det får tiden utvisa.
